Det går inte alltid som man hoppas...

Yoga föddes efter en relativt enkel förlossning, han letade tutte och kom igång att dia första dygnet. Gick upp i vikt och mådde bra. Mamma Jinx tog hand om sin bebis, tvättade, kvittrade och lät honom äta.

Men så en dag så såg jag att han hade hemska utslag i nacken, så in till veterinären på kvällen som konstaterade att han hade en hudinfektion. Troligtvis orsakad av lite för mycket tvättande av sin mamma som bara ville honom väl...

Men en liten bakterie letade sig in i hans lilla, lilla kropp och orsakade en så stor infektion så att han var påväg över till andra sidan. Risken var stor att han skulle dö i sepsis, det var 50/50 om han ens skulle klara natten, men vi gav det en chans med antibiotika, vätskedropp, glukos och stödmatning droppe för droppe dygnet runt. Vi skulle ta beslut dagen efter om hur och om vi skulle fortsätta behandling om han överlevde natten och ett dygn efter första sprutorna så sög han i sig en milliliter mjölkersättning på egen hand, så beslutet var enkelt, fortsätta behandling.

Efter 4 dagar med veterinärbesök så var det en helt annan grabb som fanns kvar, han var pigg och åt självmant från flaska. Under tiden fick jag tillstånd att sära på mamma & bebis, så Jinx åkte hem till sin älskade människofamilj istället. 

Jag fortsatte med matning och omvårdnad av lille Yoga, men hans halvsyster fick egna bebisar 11 dygn efter att han föddes, så när de var drygt en vecka så fick han flytta dit för att få moderlig kärlek (i lagom mängd) och ha jämngamla kompisar att växa upp med. 

Bjöörniz och hennes fodervärd gör ett fantastiskt jobb med mirakelgrabben Yoga <3